Utrustning
Ser man tillbaka i tiden behöver man inte en massa specialutrustning utan det går fint att stupa utför med träskidor, läderbindningar och farfars gamla långkalsonger, men som tur är så har även erfarenheten och tekniken även gynnat oss speedski-åkare.
Skidorna är inte 240 cm långa och 13 kilo tunga för skoj skull. De ser ut som backhoppningsskidor men är tillverkade med en kärna av aluminium och olika lager med stål och kompositmaterial, stålkanterna rundas för att man inte ska få ofrivilliga skär.
Moderna carving (timglas) skidor har en svängradie på c:a 15 meter, störtloppskidor har ca 45 meter och speedskidor har mer än 90 meters radie. Vanliga slalomskidor är kul att åka på från 20 km/h till 70 - 80 Km/h sedan börjar det bli lite ostadigt, storslalom och SuperG skidor har en bättre stabilitet medan störtlopps skidor är ganska stabila upp till 150 Km/h.
Speedski-skidor är bångstyriga och besvärliga och rent utav döda i hastigheter under 100–120 Km/h, men ju fortare det går utöver desto roligare blir det, vid 170–180 Km/h så känns det som att skidorna kliver upp ett par centimeter och börjar att flyta på luftkuddar, nu blir det riktigt kul, över 200 Km/h går inte att beskriva. Det måste upplevas.
I SDH (standardklassen) används vanlig störtlopssutrustning.
På undersidorna kan du läsa mer om vad som krävs i S1- (Speed One) och SDH-klassen (Speed Downhill).
2022-12-25
2022-12-25
Lotte Jernberg, SSF